October, 2020

SUOMENMAA / TARA FINLANDEI

POSTED IN classic poetry, translated Finnish-Romanian October 10, 2020

s

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SUOMENMAA / TARA FINLANDEI

Maa kunnasten ja laaksojen,
Mi on tuo kaunoinen?
Tuo hohteess’ kesäpäivien,
Tuo loisteess’ pohjan tulien,
Tuo talven, suven ihana,
Mi ompi soma maa?

Siell’ tuhansissa järvissä
Yön tähdet kimmeltää
Ja Kanteleitten pauhina
Siell’ kaikuu ympär’ kallioi’
Ja kultanummen hongat soi:
Se ompi Suomenmaa.

En milloinkaan mä unohtais
Sun lempeet’ taivastas,
En tulta heljän aurinkos,
En kirkast’ kuuta kuusistos,
En kaskiesi savua
Päin pilviin nousevaa.

Ol’ monta näissä laaksoissa
Tok’ aikaa ankaraa,
kun yöseen halla hyyrteinen
Vei vainiomme viljasen;
Mut toivon aamu, toivon työ
Taas poisti hallayön.

Viel’ monta näissä laaksoissa
on käynyt kauhua,
Kun sota surman, kuolon toi
Ja tanner miesten verta joi:
Mut sankarien kunnian
Sai Suomi loistavan.

Nyt ihanainen, kallis maa
On meidän ainiaan;
Tuoss’ aaltoileva peltomme,
Tuoss’ viherjäinen niittymme,
Tuoss’ metsiemme jylhä yö
Ja meriemme vyö!

Tuon lehtimetsän kaikunaa
Mi autuus kuullella,
kun valjetessa aamusen
Siell’ pauhaa torvi paimenen,
Tai koska laulain laaksossa
Käy impi illalla!

Mi autuus helmaas nukkua,
Sä uniemme maa,
Sä kehtomme, sä hautamme,
Sä aina uusi toivomme,
Oi Suomenniemi kaunoinen,
Sä iänkaikkinen!

Aleksis Kivi

……………………………….

TARA FINLANDEI

Ce-ntruchipari de idealuri
e-acest taram cu vai si dealuri?
Cu zori de vara ireala,
cu stralucirea boreala,
cu ierni albastre, veri arzand,
ce nume porti, pamant?

Acolo, in oglinzi de lacuri
stelele stralucesc de veacuri,
acolo, printre stanci, cu jale
rasuna Kantele, pe cale,
si-n camp de aur pini rasuna:
e Finlanda strabuna.

Nicicand sa uit nu as putea
albastru-ti cer, privirea ta,
a soarelui lumina blanda,
sau luna prin molizi lucinda,
sau focul viu, innoitor
‘naltandu-se la nor.

Caci fost-au in acest tinut
vremuri prea grele de trecut,
cand gerul noptii Nordului
furat-a mana campului,
dar truda si credinta-n cer
ucid al noptii ger.

Si multe, groaznice nevoi
s-au abatut in aste vai,
razboiul crud si sangeros
a adapat pamant setos
cu sange de eroi, dar ei
sunt gloria Finlandei.

Acum, taram, minune vie
e-a noastra tara pe vecie,
unde campia unduieste
si lunca verde straluceste,
si noaptea de paduri adanci,
si marile cu stanci.

Rasuna frunza codrului,
ferice-asculti chemarea lui,
cand zori de ziua se destrama,
buciumul de pastor te cheama,
sau cand pe vale vine seara,
cantand merge fecioara.

Sa dorm la tine-n poala iara,
a visurilor noastra tara,
al nostru leagan si mormant,
speranta noua, nou cuvant,
peninsula in cer, ofranda!
Tu, vesnica Finlanda!

in romaneste, Maria Magdalena Biela

ODINS IMPERIUM

POSTED IN contemporary poetry October 9, 2020

odin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ODINS IMPERIUM

When a genius creates a masterpiece and I find myself among those who receive THANK YOU on the first pages, I FEEL HAPPY, THANKFUL, HUMBLED, WORDLESS…
PROF. DR. BERND ROLING, UNIV. OF BERLIN, created this scientific treatise named ODINS IMPERIUM.

I found with emotion my name mentioned among the most brilliant minds around him.
LEEVI MADETOJA was the greatest composer of Finland, in my heart greater than Sibellius who shadowed Madetoja. He was also the husband of the greatest Finnish poetess L. ONERVA.
I introduced Bernd to Madetoja 15 years ago and ever since Prof. Dr. Roling embalmed his tumultuos mind in the wonderful music of Leevi Madetoja…

VIVAT! CRESCAT! FLOREAT!

Maria Magdalena Biela

 

GRAVITY’ S RAINBOW / CURCUBEUL GRAVITATIEI

POSTED IN classic poetry, translated English-Romanian October 5, 2020

rain

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

GRAVITY’ S RAINBOW / CURCUBEUL GRAVITATIEI

Love never goes away,
Never completely dies,
Always some souvenir
Takes us by sad surprise.

You went away from me,
One rose was left behind —
pressed in my Book of Hours,
That is the rose I find …

Though it’s another year,
though it’s another me,
under the rose is a drying tear,
Under my linden tree ….

Love never goes away,
Not if it’s really true,
It can return, by night, by day,
Tender and green and new
As the leaves from a linden tree, love,
That I left with you.

THOMAS PYNCHON
……………………………….

CURCUBEUL GRAVITATIEI

Iubirea nicicand nu va pieri,
Nicicand nu moare doar,
Mereu ceva, o amintire
Ne surprinde amar.

Departe de mine-ai plecat,
Un trandafir in urma-ti ratacit –
in Cartea Orelor presat,
Aceast trandafir am gasit …

Deși un alt an este,
deși sunt un alt eu,
sub trandafir e-o lacrimă uscată,
Sub teiul meu….

Iubirea nicicand nu va pieri,
Nu daca este-adevărata
In noapte, zi, ea poate reveni
Tandra și verde și invigorata
Ca frunzele unui tei, iubire,
Pe care le-am lasat cu tine-odata.

In romaneste, Maria Magdalena Biela

DISPLACED PERSON’ S SONG / CANTECUL PERSOANEI INLOCUITE

POSTED IN classic poetry, translated English-Romanian, translated Romanian-English October 5, 2020

train

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DISPLACED PERSON’ S SONG / CANTECUL PERSOANEI INLOCUITE

If you see a train this evening,
Far away, against the sky,
Lie down in your woolen blanket,
Sleep and let the train go by.

Trains have called us, every midnight,
From a thousand miles away,
Trains that pass through empty cities,
Trains that have no place to stay.

No one drives the locomotive,
No one tends the staring light,
Trains have never needed riders,
Trains belong to bitter night.

Railway stations stand deserted,
Rights-of-way lie clear and cold,
What we left them, trains inherit,
Trains go on, and we grow old.

Let them cry like cheated lovers,
Let their cries find only wind,
Trains are meant for night and ruin,
And we’re meant for song and sin.

THOMAS PYNCHON

……………………………….

CANTECUL PERSOANEI INLOCUITE

De-i vedea un tren diseara
Profilat pe cer, in zare,
Stai in patura-ti de lana,
Dormi, caci trenu-oricum dispare.

Trenuri cheama-n miez de noapte,
De departe-or suiera,
Trenuri ce strabat pustiuri ,
Trenuri ce n-au unde sta.

Nimeni nu conduce trenul
Nime’-n grija farul n-are,
Trenuri n-au nevoie de-oameni,
Aparțin nopții amare.

Gările stau pustiite,
Reci peroanele se-ntind
Ce-am lăsat e pentru trenuri,
Tot trec, noi imbatranind.

Plângă precum neiubitii,
Strigătul lor zboare-n vânt,
Trenuri-s noapte si ruina
Noi, pentru păcat si cant.

In romaneste, Maria Magdalena Biela

Loading